Arbetsförmedlingens krav är ju bara helt sjuka.
Jag har snart gått utan jobb i 3 månader, 3 månader som inskriven i arbetsförmedlingen krävs för att jag ska komma in i jobb garantin för unga eller vad det är dom kallar det.

Detta blir jag den 12e om jag förstått rätt.

Igår var jag på en arbetsintervju där det lät som att jag skulle få jobbet (ett jobb på ett par månader, ett vikariat). Men jag skulle förlora penagar på att ta det jobbet om jag var tvungen att börja innan den 13e.
För att slippa gå 3 månader till utan att få ett öre när vikariatet är slut så skulle jag bara få jobba en månad om jag börjar innan den 12e och då skulle jag få gå en månad utan pengar istället för 3. Men börjar jag den 13e så återinskrivs jag direkt när det är slut.

Hur sjukt är det inte att jag tjänar på att tacka nej till ett jobb som ger både pengar och erfarenhet?!

Och en annan sjuk sak är att jag Måste ta mig till alla möten på arbetsförmedlingen, men jag har som sagt inte fått ett öre på 3 månader. Hur ska jag ha pengar till buss eller, om jag hade haft körkort, bensin? 

Antar dom att alla som är under 25 och arbetslösa bor hemma med föräldrar som kan betala allt?

Det är tur att jag har världens underbaraste sambo som betalar alla räkningar här hemma. Men det känns ändå helt kasst att inte kunna hjälpa till. Att det bara är jag som fårgar om pengar till buss och liknande.

Jag är ju i alla fall inte den som kräver att få nya kläder och massor av saker, ber bara om pengar till det som verkligen behövs.

Tillbaka till det där med arbetsintervjun.
Det lät som att dom skulle fixa så att jag kunde börja den 13e så att allt fungerar. Det verkar vara en helt underbar arbetsplats med supertrevlig personal.

Nu ska jag snat iväg på möte hos arbetsförmedlingen och jag ska ta mig dit med pengar som jag inte har, men jag hoppas att det löser sig riktigt fort nu.